är duktigt trött på den här skiten, men det verkar som att jag ändå inte är tillräckligt trött för att ta upp kampen.
det är rätt vanligt att skriva ner för och nack-delar med ens äs för motivationens skull. Självklart är nackdelarna fler, det finns ju knappt några fördelar, men några måste det ju ändå finnas för att det är så jävla segt att finna någon slags kraft ur det här. Jag tror också att många av sakerna som vanligen listas som nackdelar, har jag levt med så länge att jag inte riktigt är säker på om dessa har att göra med hur jag är som person helt enkelt eller om det är ett tidigt ursprung/grundkänslighet för att bli sjuk. Jag är ju inte överdrivet social exempelvis. Äs, och kanse främst anorexi brukar ju vara ett effektivt medel att stänga ute all form av socialt liv, den finner ursäkter, den drar sig undan och isolerar dig. Men på vissa sätt har jag alltid varit sån, jag har nog lite svårt för att skapa ytligare kontakter, jag är osäker på folks avsikter et c. Samtidigt saknar jag att inte ha några vänner, en tjejkompis att gå och snacka skit med, et c...vilket säkert låter väldigt motsägelsefullt.
Jag har min fina lillayster som dock för det mesta har nog med sitt. Jag skulle vilja ha en vän som inte är släkt med mig och därför på nå sätt är tvungen att gilla mig...
kanske jag någon gång kan räkna ut vilken del som är jag och vilken som är äs/min dåliga självbild orsak till min vänlöshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar