långa långa dagar

ännu en dag närmare läkerbedömningen i sthlm. Känns som att jag bara går runt och väntar på den nu. Vet egentligen inte vad som kommer att förändras efter det. Kanske det bara är äs som viskar i mitt öra för att skjuta upp det oundvikliga, jag måste börja äta. Lättare sagt än gjort. Som det känns just nu så vet jag inte om jag pallar det själv. Även om mannen är ett stort stöd vet jag inte heller om jag vill utsätta honom för det extrema ångestmonster jag kommer uppgraderas till. Jag är förvisso i de trakterna redan som det är men det blir antagligen etter värre när jag ska ta upp kampen på riktigt. Vet inte riktigt om jag hoppas på att jag ska erbjudas iallfall veckovård för att bryta den här nedåtgående spiralen, och det kanske vore skonsammare mot vår familj på det sättet. Men det skulle ju innebära en del praktiskt krångel ...får väl se, de kommer säkert tycka att jag har tillräcklig uppbackning som det är. Hoppas att man får ett ganska direkt besked iallafall, inte fler veckors väntan. Hon borde ju kunna bedöma vartåt det lutar iallafall.

känner mig skör och trött. Mitt vanliga tillstånd under dagarna, jobbar halvtid. Försöker få tiden att gå. Tiden går så långsamt, helst på kvällarna då jag helst vill somna från allt men det är svårt eftersom jag är born nattuggla trots medicin. Börjar bli less på att surfa runt på äs-bloggar även om de är i tillfrisknnande, känner mig mätt på det. Ibland kan jag koncentrera mig så pass att det går att läsa vanliga böcker men det är allt mer sällan.

får se om jag går ner och tränar och väger mig imorgon, känns som att jag har gått upp men den där är lurigt. Har ju hursom vägt i princip samma de senaste 3 månaderna, det verkar ligga på en variation av 1 kg ungefär. Ert kilo som dikterar om jag ska vara glad eller ledsen. så jävla sjukt. Om jag skriver det tillräckligt många gånger kanske jag kan ta till mig det också.

Ska börja traska mot t om en stund. Tittar ut och fryser redan. vill inte ha en lång dag, vill att den ska vara kort och mjuk och snäll mot mig den här dagen.

att kämpa mot eller med sig själv

Det ät väl det jag ägnar mycket av min tid åt. Lördagar är en dag jag nuförtidem både ogillar och ser fram emot. Det har blivit så, eller snarare jag har gjort valet och det har blivit till en vana att jag "tillåter" mig att hetsäta denna dag. På något sätt inbillar jag mig att det gör risken för hetsätningar i veckorna mindre om jag har detta "fönster", samtidigt skänker det väl en hel del ångest fri reign på köpet. Jag hoppas att det räcker med ett var iallafall.=/,,,,med lite tur blir jag trött hyfsat tidigt ikväll då jag vaknade 4 i morse utan att kunna somna om..

jag vet inte. En kollega ringde idag. Hon hade hört at jag ska byta avd och bara jobba 50 procent ett tag. Jag berättade ganska mycket, att jag är bedömd som deprimerad bland annat. Kändes ändå k att prata med henne, hon är en av mina favoriter från "gamla" jobbet, en väldigt omtänksam person. Fick syn på garn när jag svängde förbi rusta isag och fick en tanke på att kanske försöka lära mig sticka som någon slags "lekterapi" åt mig själv. Handarbete brulakar väl inte direkt vara min starka sida, men det kanske funkar bättre nu än under de hemska slöjdtimmarna i skolan...allt som får tid att gå är bra..

fredag och hjärnspöken

Bestämde mig för att kratsa ner lite ord här i väntan på att laga lite fredagsmat. Må gudarna hjälpa mig. Det gäller att ångestlindra lagom för att inte falla överbord...
det är alltid en fråga om balans. Suck. det mest triggande är egentligen om jag blir proppmätt (det kan jag bli på vadsomhelst) men jag hoppas att sallad med kräftstjärtar et c ska kännas lagom...det är senare på kvällen det brukar kunna bli knepigt. Men jag vill ha en trevlig dredagskväll utan besök av alla min garderobs hjärnspöken (eller de kanske bor under sängen, var huserar spöken förutom i hjärnans vinflande gångar) det där sista var väl lite väl ranelid..

jag är starkare än dig din jävul

funderar på att försöka mig på en vilodag från träningen imorgon. det blir intressant å se om jag självantänder om jag inte kravlar mig upp på crosstrainern  för engångs skull.
s
just ja, vägde mig idag. det ligger rätt stabilt men iallafall ett litet minus sen förra veckan vilket såklart påverkar min positivism om än i liten grad. Fast det brukar ju iofs betyda att jag har gått upp till nästa vägning i stället...ska försöka att väga mig bara en gång till innan läkarbesöket i stockholm den 17e...vill egentligen mest väga mig pga att jag oroar mig för att de kommer väga mig där och då vill jag vara lite förberedd på vad än det visar (jag vet att det kommer att vara en annan våg, men ändå).

det visar sig att jag är deprimerad. Ska bli insatt på citalopram efter ett ekg. vet inte riktigt hur jag ska känna inför det. Jag hoppas väl på att det ska hjälpa mig ur det mörkaste, ge lite kraft iallfall. Jag har ingen vidskepelse gentemot ssri, men det är ju till syvende och sist jag som måste göra jobbet. HUr fan det nu ska gå.

men iallafall, må gudinnorma hjälpa mig.

om ensamhet

är duktigt trött på den här skiten, men det verkar som att jag ändå inte är tillräckligt trött för att ta upp kampen.
det är rätt vanligt att skriva ner för och nack-delar med ens äs för motivationens skull. Självklart är nackdelarna fler, det finns ju knappt några fördelar, men några måste det ju ändå finnas för att det är så jävla segt att finna någon slags kraft ur det här. Jag tror också att många av sakerna som vanligen listas som nackdelar, har jag levt med så länge att jag inte riktigt är säker på om dessa har att göra med hur jag är som person helt enkelt eller om det är ett tidigt ursprung/grundkänslighet för att bli sjuk. Jag är ju inte överdrivet social exempelvis. Äs, och kanse främst anorexi brukar ju vara ett effektivt medel att stänga ute all form av socialt liv, den finner ursäkter, den drar sig undan och isolerar dig. Men på vissa sätt har jag alltid varit sån, jag har nog lite svårt för att skapa ytligare kontakter, jag är osäker på folks avsikter et c. Samtidigt saknar jag att inte ha några vänner, en tjejkompis att gå och snacka skit med, et c...vilket säkert låter väldigt motsägelsefullt.
Jag har min fina lillayster som dock för det mesta har nog med sitt. Jag skulle vilja ha en vän som inte är släkt med mig och därför på nå sätt är tvungen att gilla mig...
kanske jag någon gång kan räkna ut vilken del som är jag och vilken som är äs/min dåliga självbild orsak till min vänlöshet.